Kaffekopparna i huvudet
Nu kan jag lova att kaffekopparna snurrar förbrilt i huvudet.
Att vara och arbeta på socialtjänsten ger många olika intryck och känslor, nya för varje dag.
Möta människor i kris och sorg får mig att känna att jag har lyckats hittills med mitt liv. Jag kan ärligt säga att jag har haft en fruktansvärd bra uppväxt.
Varje dag möter jag föräldrar som inte kan ta hand om sina barn, då detta till exempel kan bero på missbruk eller begåvningshandikapp. Jag möter dessa barn som blivit "lämnade" av sina föräldrar och de underbara människorna som ställer upp som familjehem, kontaktfamilj osv. Jag hör även historier om dessa ensamkommande flycktingbarn som blir hitskickade av deras föräldrar för att dem ska kunna lyckas i livet. Dessa barn kommer till ett främmande land med en främmande kultur, de känner ingen, kan inte språket och dessa barn LYCKAS! Dessa barn vill lära sig det svenska samhället och lära sig vårat språk för att sedan kunna klara sig självständigt, gå i skola och få jobb.
Jag vill bara skicka en tanke till dessa utsatta barn, de föräldrar som känner att dem inte längre orkar och de familjer som tas sig hand om dessa barn.
Socialtjänsten gör ett fantastiskt jobb som allt för få inser.
